Mami



Mikaelas kloka ord

Det gör mig ont att en så fin människa som du ska behöva bli objekt för din kanske inte alltid lika rättvisa moders ilska, för det är verkligen ingenting du förtjänar. Egentligen tror jag nog att hon också är mycket medveten om detta, egentligen är jag ganska övertygad om att hon inte vill dig något ont, utan att situationen helt enkelt sprungit henne ur händerna och att hon nu inte vet hur hon ska hantera saken

Och det är sant. Jag vill så jävla gärna att det ska vara sant, och jag tror det är det, även allra längst inne i min moders medvetande. Varken hon eller jag vet hur vi ska hantera varandra, allt som sägs, görs, inte-görs – blir misstolkat, feltolkat och leder till bråk, skrik, dörrar som slår. Nästa gång finns där en ännu bredare avgrund mellan oss trots att det ibland går att låtsas. Men det blossar upp så lätt. Hon klagar på att jag aldrig öppnar upp mig för henne, hon vet ingenting om mig. Jag klagar på att hon alltidalltidalltid drar in min pappa i konversationen. Jag vet att hon hatar honom, jag vet att hon vill att jag ska ta avstånd från honom. Jag kan, om jag tillåter mig själv och vågar, ana hur fruktansvärt stort hat och känsla av att vara sårad hon känner för att jag bor hos min pappa. Tro mig, jag får ta del av den känslan när hon tar ut det genom att skrika på mig.

Jag är ingen ängel. Långt därifrån. Jag öppnar inte upp mig för min mamma, jag har en avog inställning, jag kramar henne aldrig självmant eller visar att jag tycker om henne. Jag visar sidor för henne som mina kompisar inte kan ana att jag har. Jag skriker, jag vrålar, jag berättar för henne hur jag hatar henne. Jag är spydig, jag är arg så det kokar inombords. Ingen kan få mig att bli så arg som min mamma. Jag skriker så det värker i halsen efteråt, jag visar ingen förståelse över huvud taget för hennes situation. Och jag är medveten om det. Men jag ändrar inte på det.

Varför? För jag har blivit sårad så jävla många gånger. Jag tycker inte om henne som person. Ändå älskar jag henne, för hon är min mamma. Hon kan fortfarande såra mig, det fick jag bevisat när hon inte hörde av sig på min nittonde födelsedag. Anledning? Jag var hos min pappa. Min pappa, som jag består 50% av. Som hon en gång valde att gifta sig med, och som hon en gång övertalade till att skaffa barn, och nio månader senare födde hon ett barn. Nitton år efter det datumet valde hon ändå att inte ens skicka ett sms. Jag grät på min nittonde födelsedag. Jag grät på helgen när jag kom till Granlunda, och jag visade känslor för henne. Hon sa att hon aldrig hade anat att det betydde så mycket för mig. Hon hade också gråtit på min födelsedag, hon hade sjungit och kommit in med presentbrickan på morgonen. Jag sa att det inte räckte. Hon hade kunnat skicka ett sms.

Vi försonades. Den helgen försonades vi. Två helger senare bråkade vi som vanligt, eftersom hon inte kan acceptera att jag bor hos min pappa. Eller vad vi nu bråkade om. Jag bad henne att inte förstöra det lilla, bräckliga som hade skapats helgen efter min födelsedag. Någon slags förståelse. Men hon ville inte, hon ville prata om min pappa, berätta hur fruktansvärt illa hon tycker om honom. Det accepterar inte jag. Jag vill inte prata om min pappa med min mamma mer än om konkreta saker, inte älta negativa personlighetsdrag gång på gång på gång. Exakt samma gäller med min pappa. Skillnaden är att han aldrig älter. Han pratar nästintill aldrig om henne i negativa ord, bara sakligt. Därför fungerar vår relation.

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna ha en fungerande relation med min mamma. Det finns så mycket mellan oss just nu. Hon är snart 60, och jag vet att jag på grund av mina föräldrars höga ålder när de fick mig kommer jag inte ha dem i mitt liv tills jag blir så väldigt gammal. En del av mig hoppas att vi kommer kunna försonas. En annan del känner så mycket hat att det känns omöjligt. En tredje del tänker att saker kommer kunna slätas över när jag inte bor hos min pappa längre, när jag är självständig och hon inte sammankopplar mig och min pappa. Frågan är om hon någonsin kommer sluta göra den sammankopplingen.

Advertisements

1+1 ain’t 2

Ett par dagar före Siesta 2009, ‘jag skickade in skilsmässopapper idag’ P

November 2009, ‘jag flyttar till lägenhet i Lund’ P

Mars 2010, ‘tänk, jag är faktiskt singel nu’ M

Oktober 2010, ‘och jag fick komma in i lägenheten i Lund också,det hade han inte trott!’ M

November 2010, ’30 november 2010 15.00 var allting klart’ ‘känns det skönt?’ ‘ja’ M

Och min moder tycker att hon även har förlorat sin dotter i bodelningen.

Och jag känner lite, ja, det har du kanske. Men jag vill ändå inte hyra en lagerlokal för att förvara mina saker från Granlunda som du föreslog.

Sorgligt? Kanske lite. Functioning relationships är väl helt enkelt inte min grej.

España

Spanska utbytesstudenter anordnar “Spanish summer party” på Wermlands, jag ska hjälpa till att servera mellan sju och nio. Dock är det så sjukt mycket människor att vi får fortsätta ett tag till. Jag och Lisa ställer oss sedan vid disken och fixar en massa (‘det bästa med det här är att vi egentligen slutat, så allt vi gör nu får vi sjukt mycket cred för’). Vid halv elva överger vi diskberget, som dock blivit mycket mindre, och sitter i baren och dricker sangria samt dansar på ett fullpackat dansgolv. Efter elva någon gång lämnar mina kumpaner stället, och jag ställer mig och snackar med Edward, som är en sjukt trevlig snubbe från Australien och jobbade i garderoben under kvällen.

Folk börjar gå vid ett-tiden och jag hoppar in och hjälper till att lämna ut jackor i en garderob som hade kaos-organisation, men vi löste det minsann. Halv tre står jag i köket igen och diskar och städar. Efterfest med alla jobbare, vi hade ca 10 liter sangria att dela på vilket betydde nästan en liter per person. Fin glad tjej traskar hemåt vid sex-tiden genom snöfall, möter snöskottare (‘Bra jobb ni gör!’ ‘Tack, kul att det är uppskattat!’) och somnar framåt sjutiden.

I ain’t gonna say nothing else than that I like it.

nnnets

Hej. Nu har jag virusskydd på min dator igen (papi<3) och vågar använda den. Vilket betyder att jag kan ta egobilder i webkameran. Vilket betyder att jag gillar läget.

Och alla (alla) mina läsare ba’ WOHOOOHOHOHOHOHOOHOHOHOH ÄNTLIGEN FIIIII FAAAAASEN VAD VI LÄNGTAT!!!!!11111ettett!!!!

Och jag ba’; ser stencool ut och ba’; här har ni en bild.

Den där om olika sätt att ragga

Mottaget mail på facebook:

Hej du va sött:),letade egentligen efter en annan tjejkompis ,men din profil kom upp.Detta e bara min tillfälliga profil,min riktiga e nere pågrund av att någon hackat sig in i den,därför inget foto.Men jag bor i Malmö, e halv Italienare halv polsk,mörkt hår ljusa ögon,185,bla bla bla:) E du singel och ifall du vill så kan jag berätt lite mer om mig;) Ha en trevlig dag

Tja, vad sägs, något att satsa på?