Day 17 – Your favorite memory

Av alla större upplevelser jag varit med om är det elva dagar i Värmlands djupa skogar som etsat sig fast och dök upp i medvetandet när jag skulle välja något att skriva om.

Kvällen före jag skulle åka mådde jag illa över att jag skulle iväg. Jag ville inte. Nervositet, kan jag säga så här i efterhand, men just då kände jag bara en jätteklump i magen som sa nej. Nästa dag kom, och jag och Johanna åkte till Malmö för att ta tåget upp mot de nordligare delarna av Sverige.

Blå Hajk Forsfararna, som det hela heter, innebär att man blir indelad i patruller bestående av nio personer som aldrig träffats förut. Det finns fem patruller, och jag och Johanna hamnade då såklart i två olika. De åtta personerna jag spenderade elva dagar med, dygnet runt, vakna såväl som sovande timmar, blev min familj. Särskilt två personer blev mina bästa vänner, och jag hade så otroligt mycket roligt tillsammans med dem. Det regnade varenda liten dag vi spenderade där ute i skogen, men vi höll humöret uppe; sjöng, pratade, skrattade…

Det går inte att förmedla till personer som inte upplevt det, men den otroliga känslan av lugn jag kände dessa två veckor var underbar. Vi fick inte lov att ha med oss någon mobil och var därför helt avskurna från den normala omvärlden. Vi gick där ute bland granarna, utan stigar eller minsta spår av civilisation, vi hade bara varandra. Det som betydde något var att ta sig uppför den där backen, att få igång elden, att sätta upp tältet och att laga mat till patrullen. Samt att njuta av stämningen och naturen. Ingen stress, press eller några bekymmer.

Klumpen i magen hade fel. Det blev underbart. Det var frihet och lycka, och det har blivit mitt favoritminne.

Advertisements

winter feelin’

Lite mer snö. Lite mer julstämning. Lite mer umgänge med Bladinsblondinerna ( ).

Lite mer julgodis. Lite mer julklappar.

Funkar också helt okej. Särskilt nu när jag kommit till Granlunda och plockat fram mina ubervinterkläder – typ termobyxor, vinterkängor och tjock jacka – och inte behöver fundera på om mina tår kommer trilla av eller om de överlever en snöpromenad till.

Alkohol <3

Alltså, de senaste bilderna på mig som är taggade på facebook. SÅ JÄÄÄÄÄÄVLA UNDERBARA xD

Fy fan vad de påminner mig om att jag haft en awesome vecka. Tackfest på Wermlands i onsdags, och ute med en jobbarkompis från sommarjobbet i fredags. Fylld med vin på tackfesten, fylld med shots i fredags. Jävligt awesome, fast bakfyllan efter vinet var förjävlig. Skulle upp på en redovisning torsdag morgon, och sjukt illamående tjej går runt i lägenheten och skrålar ‘Vaaaaaarför skola mänskor suuupa, vaaaaarför dricka mänskor spriiiiiiit? Daaaagen efter blir dom sjuuuuukaaa, oooooch förlorar sin aptiiiiiit’ samtidigt som jag försöker trycka i mig någon slags frukost och massa vatten. Jävligt awesome xD

(Låten är för övrigt en del av en sång som ofta sjungs på sittningar. Avslutet är att man skriker Varför? JO! Därför! ATT! , ställer sig upp på sin stol och sjunger ‘tomtarna på loftet dansar jitterbugg, jitterbugg, jitterbugg. Tomtarna på loftet dansar jitterbugg, jitterjitterbugg!’ och gör tillhörande dans.)

Day 16 – Your first kiss

Jag spenderade fyra veckor på Englands sydkust sommaren 2006. Språkresa som även innehöll konfirmationsundervisning på svenska. Det är för övrigt enda anledningen, nästan, till att jag valde att konfirmera mig; jag fick åka på språkresa. Jag och min rumskompis Anna klickade direkt när vi lärde känna varandra och hade så jädra mycket roligt tillsammans under de här veckorna. En av sysselsättningarna var att hänga vid en lekplats nära vårt hus, där också kvarterets fotbollsspelande killar höll till.

Vi fick kontakt med dem på något vis och jag bytte nummer med en av dem. En kväll när jag och Anna kom hem med bussen mötte den här killen upp oss och vi satt alla tre på en parkbänk. Anna fick låna killens jacka när hon frös ‘för jag hade ju ändå honom’. Vi kysstes (jag och killen då alltså, stackars Anna fick sitta bredvid och jag reagerade inte ens på det just då), och det var jätteawkward, jätteblött och äckligt och han hade tandställning. Jag har haft bättre upplevelser sen dess ^^

Day 15 – Your dreams

Om du önskar att dina drömmar skall gå i uppfyllelse, får du inte sova för länge.

Så står det i min kalender. Varje vecka finns ett nytt visdomsord, och just detta har jag fastnat för.

Mina drömmar om nätterna har läskigt ofta de senaste månaderna handlat om att jag varit gravid, eller precis fått ett barn. Jag vet inte varifrån min fascination för graviditet kommer ifrån, eller hur denna undermedvetna fascination nästlar sig in i mina drömmar. Vad jag vet är att jag på ett medvetet plan inte vill vara gravid på länge, länge. Jag vill först ha kontroll över mig själv, försörjning och någon slags stadig grund.

I mina drömmar om framtiden finns just nu en plats som tar upp ganska stor del; Kandersteg. Inte vet jag om det kommer bli fruktansvärt underbart att vara där, men jag har fått för mig det. Jag vill dit. Jag har inte sovit för länge, ansökan är inskickad i tid och just nu hoppas jag på att de fastnar för den där blonda tjejen från Sverige och säger ‘henne ska vi ha!’ (De behöver nödvändigtvis inte efterliknade Ferdinand på fler sätt och hämta mig i en trävagn och forsla mig genom staden bland jublande människor, men övertygelsen ska finnas där).

Efter det? Tja. Något jag mår bra av. Som jag trivs med. Där jag kan säga ‘jag gillar läget’.

ho-ho

Det finns en sak som ger mig en ordentlig dos av julkänsla. Jag vet inte varför det är just detta, men det är en skiva av Ainbusk med olika jullåtar. Jag älskar instrumenten, gotländskan de sjunger på och lugnet musiken ger mig. Det är en skiva min mamma ofta spelar under julförberedelserna, tillsammans med några andra som utgör hennes julskivssamling, med det är just den här som verkligen betyder jul för mig.

Jag vill ge er julkänsla.