Day 17 – Your favorite memory

Av alla större upplevelser jag varit med om är det elva dagar i Värmlands djupa skogar som etsat sig fast och dök upp i medvetandet när jag skulle välja något att skriva om.

Kvällen före jag skulle åka mådde jag illa över att jag skulle iväg. Jag ville inte. Nervositet, kan jag säga så här i efterhand, men just då kände jag bara en jätteklump i magen som sa nej. Nästa dag kom, och jag och Johanna åkte till Malmö för att ta tåget upp mot de nordligare delarna av Sverige.

Blå Hajk Forsfararna, som det hela heter, innebär att man blir indelad i patruller bestående av nio personer som aldrig träffats förut. Det finns fem patruller, och jag och Johanna hamnade då såklart i två olika. De åtta personerna jag spenderade elva dagar med, dygnet runt, vakna såväl som sovande timmar, blev min familj. Särskilt två personer blev mina bästa vänner, och jag hade så otroligt mycket roligt tillsammans med dem. Det regnade varenda liten dag vi spenderade där ute i skogen, men vi höll humöret uppe; sjöng, pratade, skrattade…

Det går inte att förmedla till personer som inte upplevt det, men den otroliga känslan av lugn jag kände dessa två veckor var underbar. Vi fick inte lov att ha med oss någon mobil och var därför helt avskurna från den normala omvärlden. Vi gick där ute bland granarna, utan stigar eller minsta spår av civilisation, vi hade bara varandra. Det som betydde något var att ta sig uppför den där backen, att få igång elden, att sätta upp tältet och att laga mat till patrullen. Samt att njuta av stämningen och naturen. Ingen stress, press eller några bekymmer.

Klumpen i magen hade fel. Det blev underbart. Det var frihet och lycka, och det har blivit mitt favoritminne.