sail

Sanningen är att jag glömt bort hur mycket jag älskar nationslivet, hur bra jag mår när jag står i Wermlands kök och diskar klockan två på natten. Jag glömde bort hur det känns att läsa i en bok och plötsligt känna men jag förstår ju! Att diskutera problem och göra gruppuppgifter. Jag glömde bort hur roligt det är att träffa nya människor man klickar med efter tio minuter, och jag glömde bort hur det känns att få beröm för att man var jävligt skarp i köket under kvällen.

Jag glömde bort hur det känns att vara student, och jag glömde bort vilka fina människor det finns att umgås med i Lund.

För en vecka sedan hände något, och jag har inte samma längtan till första december längre. Jag vill fortfarande åka, men istället för att bara åka till någonting insåg jag att jag faktiskt åker från något också.

(jag hade också glömt hur det känns att bli kysst, och jag orkar inte med att jag gått runt i tre månader och varit trogen till en kille jag inte är tillsammans med och inte träffar på två månader till. skuldkänslorna fanns där innan, och det är därför jag inte varit intresserad av någon annan, men inte nu. inte än. de försvann. de kanske kommer tillbaka. men just nu känns det helt rätt att säga “jag vill träffa dig igen” till en kille som inte är den som fyllt min hjärna sedan jag lämnade schweiz.)
Advertisements

One thought on “sail

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s