say –

Vaknar upp, solens färger ligger som en linje ovanför horisonten. Sätter mig upp för att kunna se det vackra. Han sover fortfarande.

Ligger nära nära nära och hör hans hjärtslag genom tröjan. Tänker låt det aldrig ta slut men självklart tar det slut för allting tar slut, allting är förgängligt.

Berättar att biljetten är bokad. När han frågar om han ska följa med till flygplatsen säger jag nej, för jag påbörjar alltid mina resor själv, och den här resan ska bli min min min och jag kan inte ha honom där. Han får inte lov att tillhöra Schweiz och jag måste se ett avslut på Sverigelivet när tåget åker över Öresund.

Två månader. Två fina månader.

Advertisements

3 thoughts on “say –

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s