~

Återkomsten som jag förväntade mig skulle vara storartad, att jag skulle fyllas med lyckokänslor så fort bergen närmade sig, det skedde inte alls. Jag var bara ledsen, trött och ville inget hellre än att åka hem igen. Det gjorde så ont att se Lucas gå iväg från tåget och vara så himla ledsen, och att vara den som sa “so… this is the end.”, och veta att det är tusen gånger svårare att vara den som blir lämnad än att vara den som åker iväg. Veta att det är jag som gör att han mår dåligt, och att ha så sjukt blandade känslor inför hela resan. Sorgen över allt jag lämnar, men samtidigt peppen inför något jag längtat efter i fyra månader.

Efter lite gråtande, ätande och sovande känns det bättre. Träffa Pol och Sean igen, prata en hel kväll och veta att det kommer bli bra, även om jag kommer sakna Sverige-livet mycket nu den första tiden.

Nu ska vi ha en spelkväll med Wii och Xbox, stay tuned för mer blandade känslor och random texter!

Advertisements

One thought on “~

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s