Jag hatar tyck-synd-om-mig-bloggar, och det här börjar bli en sådan, men fy fan vad jag mår dåligt. Jag vill bara hem hem hem och jag vet inte vad som hände ikväll men tårarna bara rinner och jag saknar Sverige så jävla mycket och allt jag hade, inte bara Lucas utan hela livet med alla vänner och nationen och Lund, och att jag över huvud taget var så jävla lycklig.

Det här skulle ju bli så bra. Jag skulle må så bra när jag kom hit igen, men nu ger byn mig bara känslor av instängdhet, centret och människorna får mig att må bra vissa stunder, men andra stunder får de mig att känna mig så fruktansvärt ensam. Jag ser inte skönheten i det grådaskiga höstmörkret utan snö och jag tänker att jag måste ge det en månad, om jag fortfarande mår lika dåligt får jag åka härifrån, men vad har jag där hemma då? Inget pluggande att påbörja, Lucas har åkt hem till Portugal, mitt ansvarsområde på nationen har någon annan tagit över. Jag kommer fortfarande ha alla underbara människor och vänner där, men vad ska jag göra? Söka jobb? Det finns ju triljoner av dem att få för en tjugoåring utan utbildning.

Det är inte meningen att jag ska känna mig fångad här, och jag hoppas precis som fina Mikaela skrev att tiden går snabbt så att jag kan börja njuta istället.

Advertisements

One thought on “

  1. Ifall det inte skulle bli bättre och du kommer hem, och om jag inte kommit in på utbildningen så tycker jag vi kan dra till oslo och jobba röven av oss eller nåt haha ^^

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s