Lund

Jag går ut från tåget, och allting känns som vanligt.

Fem månader är bortblåsta, här går jag omkring på mina gator, stöter på nationskompisar som i vissa fall fått annan frisyr, blivit lite smalare, lite tjockare, eller är precis likadana. Får ett sms som säger “we’re all here, where are you?” och kommer på att det är onsdag kväll.

Hittar min cykel i källaren. Trampar de första tagen. Åh, denna välbekanta känsla. Cyklar vägen där jag känner igen varenda centimeter, vet var hålet mellan kantstenen är  för att lättare ta sig upp på trottoaren.

Går nerför trappan. “Men hej!” “Du är tillbaka!” “Hur har du haft det?” “Hur är Schweiz?”

Känner mig hemma. Så fruktansvärt mycket hemma.

Deltar i pub quiz. Kramar vänner. Pratar om Schweiz. Planerar helgen.

Välbefinnande. Om jag hade varit en katt hade jag suttit och spunnit. Purr purr purr

Advertisements

CZ

bästaste, finaste, underbaraste, roligaste. och det liksom bubblar.

14 timmars resa från Prag till KISC, men om man dricker mycket vin innan man går på bussen sover man bra. Sverigeresan börjar imorgon kväll. Sova på flygplats. Mmmm!

Hej jag gillar livet!

it

Det jag är mest rädd för är att det ska bli som med Lucas. Himlastormande jätteglad men sen stänger hjärnan av sig, trycker bort, säger nej det är inte värt det.

’cause we both know how awesome and easy it is with distance

Vi satt uppe och pratade hela nätterna. Sov tre-fyra-fem timmar per natt. Skrev undrar när jag kraschar av sömnbrist i dagboken. Känslor upp och ner, glad och förvirrad, skuldkänslor och lycklig.

När hans flickvän gjorde slut kraschade han. Schweiziska tjejen hjälpte honom på fötter. Fick känslor för honom. Efter ett par veckor började han hänga med mig. Vi sov tre-fyra-fem timmar per natt men inget fysiskt. Alls. Schweiziska tjejen undrade vad fan är det som händer egentligen? nej nej, ingenting. inga känslor, bara sjukt kul kille att hänga med.

efter några fler dagar.

nu är det inte om dig och honom längre, det är om vår vänskap, du kan inte ljuga för mig. nej nej, jag är bara så förvirrad av allt. gråta. bli förlåten.

Veta att jag måste bryta med Lucas. Skjuta upp skjuta upp skjuta upp och en kväll känna NU. nu måste jag göra det. Springa från centret och hem. Ringa det portugisiska numret. Svarar inte. Ringa det svenska numret. Svarar inte. Kolla Skype. Offline.

Vänta ett par minuter, sen ringer han upp. Skype om tio minuter? Ja.

Prata om saker. Han har haft en sjukt bra helg tillsammans med volontärgruppen han precis börjat i. Kändes mer hel än på länge. Känner att om det ska finnas någon slags bra tidpunkt att bryta så är det nu, han kommer sjunka från en hög nivå till låg, inte lågt till lägre.

Säga vad som behöver sägas. Som jag egentligen sa när jag åkte från Lund. Och kvällen innan han åkte från Schweiz. Men den här gången på riktigt. Inget mer tänkande, ingen mer kontakt. (därför tycker jag inte om brevet jag fick från honom. har läst det en gång och han bad mig svara. har inte svarat.)

När schweiziska tjejen slutade sitt kontrakt här och åkte tillbaka till verkliga livet släppte något och skuldkänslorna kunde lätta. Läppar mot läppar. Börja sova i mitt rum.

Tänkte skriva mail till henne om det. Förklara. Berätta.

Dröjde med det. Fick reda på att en av hennes nära vänner hade haft ett långt telefonsamtal med henne. Tänkte att då har hon redan fått en version. För feg för att skriva. Skämmas. För vad? För att jag visste att hon tyckte om honom och borde inte ha spenderat så mycket tid med honom. För att jag inte stod fast vid beslutet att jag inte skulle ha några känslor för honom.

Vågar fortfarande inte skicka mail till henne. Hon var en av mina bästa vänner här men jag tror jag har förlorat henne. Vågar inte ta reda på om det stämmer. Känner mig falsk.

Rädd för att känslor är för lätta att stänga av och skjuta bort. Vad är på riktigt och vad är glädjemoln och himmelpepp och fairytale?

and off we go

Caching, biljetter betalda, facebookchatt fram och tillbaka hela kvällarna.

Fint ska det vara!

Det där med sovplats och liknande löser sig senare, eftersom han bor hos sina föräldrar i en liten stad just nu och vi ska vara i Prag och Brno. Äventyr och parkbänkar låter som bra dagar.

Galet. (Är det galet? Jag tror det. Det känns galet. Jag har inte berättat för mina föräldrar. Vet inte riktigt om jag ska göra det heller. Kan ju vara ett bytheway-samtalsämne när jag kommer hem.)

kočička

Galet, men om biljetterna fungerar åker jag till Tjeckien om två veckor, dagarna innan mitt Sverigebesök.

Live the dream och så vidare.

Glad tjej!

Image

Reception family

Image

Låt mig presentera: Olave, also known as the furry one.

Jack, also known as the cat på grund av att han hoppar upp i knäet på mig, vässar klorna i mina ben och putar med rumpan för att man ska klia honom på ryggen.

Jeanette, also known as Swedish Mountain Troll, or simply SMT.

And finally, Dutchy Rick som inte anländer förrän i juli men kommer vara reception assistant # 2 under högsäsongen. 

Det känns lovande!