Dagar kvällar nätter veckor månader försvinner dunstar springer förbi och det är ju det här som kallas livet?

Jag skjuter upp att titta på mina e-mail, facebook är säkrare. Jag vet att där kommer ligga ett annat mail från mamma, ett argt, besviket, anklagande mail. Där finns så många texter jag vill skriva, fina, långa e-mail till underbara människor, men det finns aldrig tid över att sitta ner och foga samman ord till en text som betyder något.

Jag borde egentligen vara i receptionen nu. Är inte. Därför har jag tid att skriva det här.

Somnade och vaknade med fruktansvärt dåligt humör. Tänker “jag gillar dig så fruktansvärt mycket men du gör det så jävla svårt”. Är just nu i en relation med så mycket drama, så mycket drama som jag aldrig önskat mig. Jag kan känna igen delar av mig själv, vet att lyckotopparna innebär djupa dalar andra dagar, men fan vad svårt det är att glömma saker som sägs under de djupa dalarna, även om lyckotopparna är de bästa jag någonsin upplevt.

I en stuga bland bergen där korna med bjällror står utanför fönstret tänder vi brasan för att torka kläder som är våta efter regnet. Lagar mat och skrattar. Skrattar, ligger tätt tätt tätt för att hålla värmen, går upp alldeles för sent på morgonen och får springa ner till dalen på en timme för jag börjar jobba 7.30. Hinner hem till duschen och spolar bort 24 timmar gammal svett.

Stolthet över att jag är så bra på bergsklättring även om jag är nybörjare, och att jag gick på längsta vandringen på länge.

Framtiden kommer på tal på kvällen, och plötsligt är lyckan borta. Och ändå vill jag inte ge upp, för jag vet att den kommer tillbaka.

Sunday surprise

Varje söndag har vi olika möten som förberedelse inför veckan som kommer. Under sommaren är centret uppdelat i tre departement – Programme, Chalet Services och Campsite. Jag ingår i Chalet Services och under vårt veckomöte har vi “Sunday surprise” som oftast innebär något ätbart (KAKOR!). Jag och Jack, Reception Manager, var ansvariga för Sunday surprise förra veckan och bestämde oss för att göra det till en liten lek. Jag gjorde riskola av mina sista ingredienser från Sverige, och sen körde vi tärningsleken. Så fort du slår en sexa ska du ta på dig mössa, halsduk och två vantar, och sen får du ta godiset med två ätpinnar (asiatiska). Så fort någon annan slår sex får den avbryta dig. Resultat? Mycket lyckat och roligt!

Image

Att vänja sig vid ett annat land, en annan kultur, kommer inte på en gång. När man reser ut är man fortfarande väldigt mycket svensk, men förvandlingen kommer sakta. Så sakta att man inte lägger märke till det.

Jag skulle precis betala min svenska mobilräkning på internetbanken och läser igenom specificeringen. Inkommande samtal: 36 sekunder. 4.20.

“FYRA OCH TJUGO?!?!?!?!?!? Det är ju fruktansvärt mycket! Det är ju (multiplicerar i huvudet) typ 30 spänn!”

Efter en 15 sekunder av total upprördhet inser jag att det är min svenska bank jag är inne på. 4.20 kronor, inte CHF.

Och för övrigt skrev jag “tzp” istället för typ precis, eftersom det schweiziska tangentbordet har bytt plats på z och y.

Ba’ sådär ramlar in i den schweiziska kulturen, no big deal.

Stresa

Det här är i Stresa i Italien, en liten stad som ligger nära gränsen till Schweiz. En liten ö som heter Isola Bella ligger 10 minuters båtfärd från staden, och det är som en liten by med affärer och restauranger. Rätt turistiskt (som i turist, inte turkiskt), men det är det värt.

Det finns ett hus/palats på ön som man betalar inträde för att kunna gå in i. Alla rummen är vackra, utsikten underbar och detaljerna genomtänkta. Men det är inte vad jag gillade mest.

Efter att man gått igenom detta palats kommer man ut i trädgården. Trädgården! Gigantiska buskar, vackra blommor, häckar som klippts i olika former, statyer som vaktar över turisterna. Och påfåglar. Inte vilka påfåglar som helst, utan vita påfåglar. Jag har nog aldrig varit så fascinerad av ett djur innan. Se, och njut.