För vi ska dan…

För vi ska dansa.

pausa.

dansa.

pausa!

Image

Efter Zurich Street Parade och en hel natt spenderad på Berns tågstation.

Advertisements

längtan

Hejhejhej jag söker jobb och har hittat ett som jag tror jag har en chans att få, för det är liknande det jag redan gjort här i Schweiz, och jag skriver personligt brev och har Sverigepepp och hela min kropp skriker efter en dusch, smink, snygga kläder, tåg till Malmö, möta upp folk på Ölcaféet, gå till någon annan bar på Möllan, stå i kö till KB, betala inträde, betala garderob, smyga ut till dansgolvet, rusa upp till scenen, hoppa hoppa dansa flumma konstigt dansande le skratta skratta hitta folk jag känner kramas shota dansa dansa prata med folk i rökrutan LEVA.

Snart, snart.

Framtid framtid på väggen där

Vi var och såg den senaste Batman-filmen för ett par veckor sedan. Blev sjukt imponerad av Catwoman och spenderade en del av kvällen med att låtsas gå i höga klackar, vara sjukt vig och bra på allt.

Pavel var väl… sådär imponerad.

Filmen var riktigt riktigt bra, och det var första gången jag var på bio i Schweiz. Elva salonger på bara en av alla biografer i Bern, stort, fräscht och stor godisbutik (dyrt – för det är Schweiz).

Och den här texten låter mest som en reklamartikel. Mina ord försvann. Det regnar utomhus och jag njuter av att vara ensam för första gången på mycket mycket länge. Behöver det ibland. Ensamheten. Det är först med den som jag kan gilla att umgås med folk på riktigt.

Har varit på Sverige-humör idag och längtat tills jag åker hem. Inte mycket att göra i receptionen, sjukt peppad på en utekväll i Malmö, vill gå omkring på Lunds gator, cykla runt och träffa folk, planera framtid.. Heja heja oktober, du kommer bli en sjukt spännande månad!

Om en vecka fyller jag år. Tjugoett.

När jag gick upp i morse tänkte jag på att jag kommer vakna ensam på min födelsedag. Min finaste tjeck åker på tisdag.

Jag tänkte också på att jag – kanske – kommer få en grattishälsning på min födelsedag från min mamma. Det är tre år sedan jag sist fick det.

Och det får mig att bli så jävla bitter. Så bitter som jag aldrig velat bli. Och det får mig att bli så rädd för att jag faktiskt aldrig kommer sluta gå sönder inombords när jag tänker på mina föräldrar.

Men annars är jag oftast glad. 5 veckor kvar i Schweiz. Sedan börjar det okända. Det som jag inte vet någonting endaste litet om.