Så mycket att berätta, så mycket att skriva om. Ska jag börja med det fysiska “hej här bor vi, här jobbar jag, så här galen är den tjeckiska trafiken, så här mysigt är det att sitta på ett tea house och röka vattenpipa med pojkvän och två av pojkväns kompisar, de här sakerna tycker jag är roliga med det tjeckiska samhället, det här gör jag på min arbetstid och på kvällarna etc etc etc.”

Eller det psykiska? Så här känns det att flytta till ett land där jag inte pratar språket, där jag inte har en scoutbubbla full med folk från hela världen att försvinna in i, där jag faktiskt måste bli en del av det tjeckiska samhället på riktigt och stå i butiken med min gloslista från tjeckiska-lektionen och försöka komma fram till om köttfärsen framför mig består av kyckling, nöt eller fläsk. Inse att det finns 196 olika sätt att böja ett tjeckiskt substantiv på för att det ska bli grammatiskt korrekt – och detta utan undantagen som inte följer reglerna – och då inte ens ha börjat titta på alla sätt man kan böja ett verb.

Pick and choose, mina kära (tre mig vetande) läsare! Eller så kommer allting så småningom, helt enkelt.

Advertisements

Uppdatering angåenge Marabouchokladen:

Digestive – “they make chocolate with digestive? That’s the cheapest shit they have in the UK, we were always buying it because it was so cheap”

Har jag någonsin nämnt att tjecker är väldigt rättframma i vad de säger?

Apelsinkrokant – “I like this!”

Det positiva är att jag alltid vet att han talar sanning när han säger något bra. Har fortfarande ett par andra sorter kvar som ska testas senare, typ frukt & mandel. Nom nom nom!

Jag är så glad så glad så glad så glad så glad så glad och kär och lycklig och jag vet inte riktigt hur livet blev så här bra men jag är så kär i min pojkvän att jag knappt tror det är sant.

Czechland

Och så var det så att jag sitter i en säng i Tjeckien, i ett rum jag delar med min pojkvän, i en stad där jag avslutat min fjärde arbetsdag och inte riktigt kommit underfund med om jag gillar jobbet eller inte. Jag är i en stad, i ett land, där jag inte pratar språket över huvud taget och förstår ännu mindre antal skyltar än i Schweiz.

Utan den där tjeckiska varelsen jag delar rum med hade jag inte varit här. Alls. På sin höjd hade jag möjligtvis besökt Prag under en semesterhelg i framtiden, men aldrig lärt mig tjeckiska fraser, aldrig handlat mat på Alberts stormarknad, aldrig hört historier om hur andra människor kommit fram till att de vill flytta hit och börja jobba.

Jag har aldrig riktigt trott på att kärlek gör dig galen. Jag har aldrig riktigt trott på att man ska ge upp allting man själv har för.. en kille. Jag har trott på självständighet. Ändå gör jag precis tvärt emot allting jag trott på, för att jag av någon underlig anledning känner mig så.. glad tillsammans med honom. Glad är ett litet ord, men det innehåller mycket. Happy. I’m so happy when I’m with you.

Självklart saknar jag Sverige. Oj, vad jag saknar Lund när tankarna flyter åt det hållet. Men jag vet att jag aldrig aldrig aldrig hade förlåtit mig själv om jag inte gjorde det här. Vad framtiden innehåller? Det får vi se. Jag har aldrig sett mig själv bli utlandssvensk för livet, bara under en kortare tid. Nu har den kortare tiden redan hunnit bli nästan 1½ år, men varje gång jag åker från Sverige efter ett besök blir jag mer säker på att det är där jag vill bo i framtiden.

Tjeckien är nutid. Jag har varit här i åtta dagar och det var först igår kväll vi flyttade in i rummet vi ska bo i. Vi har varit i lägenheten i sex dagar, men har storstädat och storstädat och bestämt oss för att byta till rum nummer två när tjejen som bodde där innan flyttade ut. Det är mindre, men ljusare och finare. Vi var aströtta igår och skulle “vila” vid nio-tiden på kvällen. Vaknade vid ett igen och jag var aspigg och drog igång idén att vi skulle flytta över alla grejer från rummet vi bott i hitintills. “Are you serious?” Yes! 01.00 – 02.00 är härmed officiellt den bästa flyttiden och vårt rum ser riktigt mysigt ut. Fortfarande storstädning kvar i resten av lägenheten (berättelser kommer senare), men det känns mer och mer som ett riktigt hem, och jag gillar det.