#36

jag står med arbetskamrater på rökpaus och de säger hihihihihi jag såg en person med såna där stora ringar i utspända öron hihihihihi

och jag säger inget (och ångrar mig lite nu efteråt)

och tänker att omnärutifall jag får barn ska de träffa folk från hela världen, med alla möjliga klädstilar, veta att det heter TUNNEL och aldrig aldrig aldrig aldrig vara den som säger hihihihi åt andra människor utan respektera alla hudfärger alla samhällsklasser alla klädstilar.

en arbetskamrat har tittat på lägenhet, men eftersom den ligger i delen av staden med många romer vill hon inte flytta dit. “nej, jag har inte haft några problem, det har varit hur bra som helst. de hjälpte mig med kassar och grejer när jag flyttade in” sa tjejen som bott där tidigare. “yeah, sure” sa arbetskamraten när hon berättade för oss.

jag berättar att jag också bor nära romer. precis i början av Brnos “getto”. att jag aldrig har några problem. att jag visserligen inte bor i de fallfärdiga hus där romerna bor och mina trapphusgrannar ser vita och tjeckiska ut allihop, men ändå i området med lägre hyror på grund av “zigenar-ryktet”.

min arbetskamrat säger “alltså Jeanette, jag är verkligen verkligen inte rasist, men [….]” och jag tänker “men jag behandlar ändå människor olika endast på grund av vilken hudfärg och släktskap de har. vad är definitionen av rasist om inte det?”

och jag pratar om det här med Sue, och hon säger, liksom nästan alla andra tjecker, att de är “annorlunda, de har en annan mentalitet, de är inte intresserade av att jobba, bara att skaffa barn”.

och visst, går jag på stan och hör någon skränande, högljudd person är det med stor sannolikhet en romsk människa. annars en full hemlös. jag ser ofta romer med massa barn och unga mammor.

men jag tänker ändå att det inte är på grund av att de “är” så. självklart har de en annan kultur, ett annat tankesätt, men det hjälper inte att varenda tjeck ser dem som potentiella tjuvar som de inte respekterar. “de måste bevisa att de inte är så genom att skaffa jobb och leva som oss”. men, bemöts du alltid på ett visst sätt är det så himla himla enkelt att falla in i den rollen. växer du upp i en familj där alla gör på ett visst sätt, och alla människor du känner gör på ett visst sätt, är det väldigt stor sannolikhet att du själv kommer göra samma sak. det behöver inte vara negativt, men det ger förståelse för varför människor är annorlunda. vi kommer aldrig vara likadana. vi kommer alltid uppfostras olika. i olika grader av olika. det är inte meningen att vi ska bli lika.

men det är meningen att vi ska respektera varandra.

och det gäller självklart från andra hållet också. jag tror att fruktansvärt många romer har fördomar om de vita tjeckerna, och det finns trångsynta idioter som inte respekterar någon som är olik de själva, men det är inget som utmärker en viss folkgrupp. sådana idioter finns överallt.

jag vill bara att de ska ta så lite plats som möjligt och ge plats för respekt och nyfikenhet på varandra.

#35

Sol, slunce, sun. Vilken energi jag får av dig. Så mycket bättre humör jag får av dig. Så många kvällar jag kan spendera utomhus på grund av dig.

Igår kväll drack jag vin (igen) och rökte vattenpipa i en park med utsikt över Brno. Det var fint.

#34

En helg

Ingredienser:

En kväll hos pojkväns föräldrar. Träffade hans syster med tvåmånaders bebis. Pratade tjeckiska med hans mamma i säkert 10-15 minuter. Låg nivå på samtalsämnen, men ändå. 🙂

En hajk. Tågavgång 07.40 med en åttapersoners-grupp.

Jättemycket tjeckiska.

Lyssnande på ukulelespelande pojkvän vid elden på kvällen och tjeckiska. Sovande i tält.

Mental break-down söndag förmiddag på grund av för mycket tjeckiska och ingen översättning. Lite gråtande. Kramande pojkvän som översatte mycket mer under dagen. Gladare tjej.

Erövrande av berg på 1300 meter. Det är den höjden man börjar på i Kandersteg, men jag ska inte leka bortskämd. Det var berg! Och snö! Och solsken!

Gör så här:

Berätta för pojkvän innan du får mental break-down att du vill att han översätter mer. Fundera även över hur ett tio-dagars tjeckiskt scoutläger kommer bli. Hoppas på bättre.

#33

Hej bloggis!

Igår eftermiddag och kväll innehöll en massa fina stunder. Jag gick från jobbet och skulle möta upp min pojkvän för ett snabbt hejdå innan han åkte till sina föräldrar (och jag stannar en dag till i staden för att fredagsjobba). Stod och väntade en stund och så ser jag honom och han är liksom så snygg där han går längs gatan bland alla människor och jag får vårkänslor och pirrkänslor för det var så här det var för ett år sedan när vi var precis i början av hej-jag-tycker-om-dig. Idag är det exakt ett år sedan jag kom till Brno för första gången, bussresandes från Schweiz, och jag har läst bloggarkiv och är himla glad över att jag vågade göra det jag skrev om. Heja mig! Heja oss! Ett år sedan “so, are you my girlfriend now?” och “I guess so, since I came here” och parkhäng och vindrickande och runtvandrande i både Brno och Prag.

Fortsatte eftermiddagen med att vara “svensklärare” åt en tjeckisk kille som jobbar sina första år som läkare, och har som mål att om ett par år flytta till Sverige och jobba. Han har pluggat svenska tidigare på universitetet och vill repetera och prata för att öva upp det han glömt och bli bättre. Det är väldigt vanligt med sådana privatlektioner här, i alla språk – engelska, franska, tyska etc. Jag får lite betalt av det och det är en kul grej. Min skånska ställde till det ett par gånger, han uttalar “rs” som “sch”, typ “noschk” istället för “norsk” eftersom de får lära sig “rikssvenska” i skolan. Inga stora problem.

Kvällen? Kvällen! En filt, en petflaska gottgottgott vitt vin, jordgubbar, lite chips och kex och en Sue på slänten nedanför borgen som tronar högt. Prata prata en massa och njuta av årets varmaste dag.

Och idag åker jag till pojkväns föräldrar, stannar en natt och ger mig ut på långvandring med ett gäng tjecker, tält och sovsäckar under helgen där det varnats för snö bland bergen..

#32 – the job

(ni gissade rätt, det är inte så mycket att göra på jobbet idag och jag är trött på att läsa bloggar)

Insåg precis att jag aldrig riktigt berättat vad det är jag jobbar med. Jag spenderar ju trots allt fyrtio timmar i veckan med att inkassera en lön.

Jobbet hittade jag på arbetsförmedlingens hemsida, i platsbanken. Det finns en sektion med jobb utomlands, och just den dagen jag hittade den sektionen fanns där två utannonserade jobb i Brno. Jag sökte båda och blev efter intervjuer erbjuden båda två. Valde bort kundsupporten eftersom jag kände att det påminde för mycket om receptionsjobbet jag precis haft i tio månader.

Det jag tackade ja till är istället en titel som kallas Expense Handling Associate with Swedish. Det är inte alls lika fancy som jag tyckte det lät första gången jag hörde det.

Vad jag gör är att knappra på en dator åtta timmar per dag. Företaget jag jobbar för är engelskt från början, men äger en massa elektronikkedjor över hela Europa. I Sverige äger de Elgiganten. För att effektivisera administrationen har de ett stort Shared service centre (SSC) i Brno. Min lön ligger över medel i Tjeckien, men är fortfarande mycket lägre än vad företaget skulle betala en person i Sverige. Anledningen till att de vill ha mig här är för att fakturor som skickas till butikerna i Sverige behöver administreras, och en svenskspråkig person behövs för detta. Jag jobbar i ett team med en dansk tjej, en svensk kille som tar hand om de norska fakturorna, och en tjeckisk tjej som bott större delen av sitt liv i Sverige men flyttade tillbaka för ett par år sedan. Plus tjecker som har hand om delar av de engelska butikerna som ägs av företaget.

Det är inte precis hjärnkirurgi jag sysslar med. Dubbelkolla siffror och boka fakturorna på rätt sätt. Ibland lite knepigare, men oftast lätt.

#31

Hej paprikachipsen. Ni är ju ganska goda. Ganska. Som i: gemiggemiggemiggemigjagvillintetamerförjagvillintekrängamenojvadgott.

När någon på jobbet fyller år tar de alltid med sig lite snacks och bjuder på sitt team. Idag: paprikachips. Nom nom nom. Finns även ett annat bord med haribo-liknande godis och en annan chipssort. Har inte tagit mig dit än.

Igår var jag på konsert i en liten bar. Ett band från staden min pojkvän kommer från. Vi hade med oss vin vi köpt i ett vinoteka som är små vinkällare som ligger runtom hela staden. Man kan köpa både normala flaskor och även “tap wine” i petflaskor. En liter vin (GOTT vin!) kostar runt 70 CZK vilket är typ 23 SEK. Det här stället var nyöppnat och hade en deal på köp två – betala för en. Vi traskade alltså därifrån efter att ha provsmakat tre olika sorter, valt ut den bästa, fått två enliters-flaskor upptappade till oss, betalat 23 SEK och njöt av gott, fint, sött, vitt vin. Man kan ju ha det sämre.

(nej, det är inte tillåtet att ta med sig eget vin till barer här, men vi smugglade lite med ett glas och gjorde det ändå)