~

Dagen efter var vi i Malmö och hängde med folk. Kände mig helt tom. Ville att mitt amerikanska besök skulle åka, även om jag inte vet hur många år det tar innan jag träffar honom igen. Kom hem på kvällen och pratade om det. Han sa förlåt, att han hade varit full, att han hade överdrivit, att det inte var så som han sagt.

Att han inte hade någon anledning att göra slut med mig mer än att han inte ville att jag skulle göra slut med honom. Rädd för att jag kommer trivas bättre med mitt liv här. Hitta någon ny och göra slut med honom. Han ville vara först.

Han är fortfarande här. Hans väskor är inte packade och han är fortfarande här.

Det känns så jävla märkligt. Jag har alltid känt mig så säker på oss. På honom. Han har överöst mig med kärleksförklaringar och boostat mitt självförtroende till sjuka nivåer. Det har inte varit så de senaste månaderna, bara korta perioder, men jag har trott att det har varit stress över prov/osäkert resande/trötthet/hunger/whatever. Men så kommer han och säger att han inte känner jag-älskar-dig-känslan längre. Eller väldigt väldigt sällan. Mer att han är glad över att vara med mig.

Det låter som galen nyförälskelse som mognat. Eller kärlek som försvunnit. Jag vet inte vilket.

Jag vet bara att alla fjärilar som bodde i min mage och fortfarande fladdrade omkring även efter 1½ år har tystnat och lämnat ett stort hål av tomhet efter sig. Vi är fortfarande tillsammans och min plan är fortfarande att stanna i Sverige och plugga, men all säkerhet jag kände är borta. Det är inte likadant längre.

Den där natten sa han att han skulle göra så många personer besvikna om han gjorde slut. Jag är lite rädd att det är därför han inte gör det. Men jag vill inte vara tillsammans med honom bara för att hans mamma tycker om mig.

Så jävla svårt. Men vi försöker ett tag till och ser hur det går.

Igår natt var min pojkvän nära att göra slut med mig. Jag vet inte hur det kommer bli. Han vet inte om det är

kärleken förändras efter 1½ år tillsammans och hormonerna i kroppen är inte lika starka

eller

jag vill inte vara tillsammans med dig längre.

Och tanken jag kan tacka nej till utbildningen och göra någon på väntelistan väldigt glad. åka tillbaka till tjeckien och hitta ett annat jobb flyger genom mitt huvud. För min pojkvän tror inte på oss och långdistans just nu.

Fan.