mellan det inlägget som jag skrev den 25 februari och det jag skrev nyss finns en del i historien till. en del där jag fick ett mail om att det fanns en biljett bokad från CZ till SE  och att han skulle komma vad jag än sa. ett nyköpt kontantkort bara för att kunna ringa till mig eftersom jag blockerat hans andra nummer. ett mail från mig där jag bad honom att inte komma. och ett telefonsamtal samma minut som planet lyfte, fast från marken med tårar. ett “jag respekterar dig för mycket för att gå emot det du vill”, fast på engelska. vet inte om det är sant, eller om han är en coward som kanske inte hade åkt med planet ändå, och mitt mail blev en legitim ursäkt, men just i stunden han sa det kändes det så jävla skönt att han ÄNTLIGEN respekterade något jag sa.

en timmes telefonsamtal där jag förklarade hur jag tänkte och där han höll med mig. berättelser från Schweiz och Kandersteg och vad som hänt där under hans veckor på besök. en överenskommelse i slutet om att ha kontakt om en månad igen, utan någonting alls emellan. han ville ha vardagskontakt, eller tre veckor. jag sa ingen vardagskontakt, och en månad.

det fullständiga avslutet hade han inte gått med på. och det här är bättre än inget. för det tillåter mig att leva ett vardagsliv. att kunna andas.

att kunna bli arg. jag har varit argare än på länge de senaste veckorna. 18 dagar just nu. en enda dag kände jag saknad under några timmar. riktig saknad. men det övergick i ilska igen lite senare. det är lättare att hantera ilska än saknad. även om det säkert är olika steg, så att saknaden kommer komma tillbaka och hälsa på senare igen. i så fall får jag leva i den då. lika mycket som jag levt i sorgen och lever i ilskan som bubblar upp då och då. Hur fan han kunde behandla mig på det sättet. Hur han hade normaliserat sitt beteende under en så lång tid att jag inte reagerade starkare den stunden när allt ställdes på sin spets, när jag borde skrikit och vrålat och anklagat istället för att gå undan och gråta, skriva och ringa till vänner, och sedan komma tillbaka några timmar senare, full efter en 6 cl jägershot jag drog ensam framför bardisken som en walk in – walk out-gäst, och låtsas vara på roligt och underhållande humör för honom och för de andra.

Om lite mindre än två veckor ska vi ha kontakt, och jag är stolt över hur mycket jag förändrat i mitt liv redan. Ännu mer kommer ske. Och jag hoppas att han också gjort det, även om jag nästan förväntar mig att han och tjejen han var otrogen med och jagat i sju månader ska ha blivit tillsammans, eller i alla fall påbörjat sin affär igen. För jag tror inte han är stark nog att avsluta det trots allt hon gjort mot honom, och nu när jag är borta ur bilden känner inte hon sig hotad längre utan kommer släppa in honom igen.

Men då ska jag minnas min kollegas ord han sa under sommaren när allting var nytt. Jag sa att jag inte ville att de skulle bli tillsammans. “Varför det? Skit i det.”

Om det är så att de blivit tillsammans eller påbörjat något igen är det just det jag kommer göra. Skita i det, helt kapa kontakten och låta dem leva sitt liv som de vill. Jag tror det kommer bli kaos så småningom, men då får de genomleva det och ta konsekvenserna. Det är inte mitt ok att bära. Inte mitt ansvar, inte något jag borde bry mig om. Istället ska jag fokusera på mitt eget liv och att göra saker för mig själv som får mig att må bra. Just så. 🙂

Advertisements

se

“Det finns en snubbe som jag hänger med.”

Är hur jag brukar prata om honom. Och det är sant. För han är inte mitt livs kärlek. Har sagt att han aldrig vill vara monogam. Och eftersom han är så ärlig med det känns det på något vis bra. P fick mig att tro att han var monogam och aldrig skulle kunna göra något mot mig, ändå slutade det med att han var otrogen efter fyra fina år tillsammans och dolde saker och känslor och händelser och ljög mig rakt upp i ansiktet och över telefonen.

 

Och det var egentligen inte det här jag hade tänkt skriva om, inte de här känslorna jag ville riva upp inom mig. Fan.

 

Det jag ville skriva var att snubben jag hänger med kom tillbaka till Lund igår efter en vecka i sitt hemland. Han bjöd över mig några timmar innan han skulle åka förra veckan, och hörde av sig när han var på väg tillbaka och sa “jag är hemma vid 22.30, du kan komma förbi då om det passar dig”, fast på engelska. Och jag kom tillbaka från en dag och kväll i Malmö samma tid som hans flygbuss kom, och vi gick omkring i gångarna på Malmborgs innan vi gick hem till honom och kvällen var på något vis så himla fin. Jag fick en present med en tanke bakom men som egentligen inte är så mycket värd, vilket är den sortens presenter jag älskar. Och jag sov över där efter några timmars vakenhet och en dusch som fick duschas om och de uttryckta orden “that was good”.

Och det är fint att ha en arm runtom sig när man somnar.

 

Och det vore väldigt oklokt att få känslor för denna personen. Jag säger till mig själv att inte få det, utan att bara leva i stunden. Mina ord till honom innan han åkte till sitt hemland var don’t miss me too much. Hans svar var någon halvsekunds tystnad och sedan live life fully.

På något sätt är det enkelt att förhålla sig till någon som om han inte var ärlig med vad han gjorde och hur han tänkte skulle vara en jävla skitstövel. Men eftersom han är ärlig med vad han gör och hur han tänker är det upp till mig att bestämma om jag fortsätter träffa honom eller inte. Kan jag hålla den informationen i huvudet och ändå tycka att tiden spenderad med honom är väldigt fin och får mig att må bra, då fungerar det.

Men det kan också vara så att han får mig att må bra för att han får mig att känna mig speciell genom sina handlingar, trots det han sagt och det jag vet. Kanske blir det jävligt jobbigt den dagen jag känner mig bortvald och inte är den tjejen han träffar först efter en resa.

Samtidigt tar det bort funderingarna om borde/borde inte, vill/vill inte, framtid/inte framtid. För jag vet att det inte finns någon framtid utan jag bara njuter av livet i stunden. Gör det jag mår bra av just nu. Somnar med en arm runtom mig för att det får mig att må bra. Och det kan också vara fint.