Min Farfar

Idag fyller min farfar 91 år. Farmor hade bakat fina tårtor som det var meningen att han skulle firas med på sjukhemmet/äldreboendet igår, men han ramlade på förmiddagen, slog upp ena ögonbrynet så det blödde otroligt mycket, och fick en spricka i höftbenet som gör att han inte längre kan röra sig. Gårdagen spenderade han på akuten, och sin födelsedag idag på sjukhuset där han till slut fick så mycket morfin att han somnade och slapp smärtan. Tårtorna fick personalen istället för att vi åkte dit och firade honom.

Jag satt bredvid honom i en och en halv timme ikväll, efter jag kom hem från jobbet. Tankar hamnade på ett skrivet blad under tiden jag lyssnade på hans andetag. Vid en tidpunkt slutade han andas några sekunder. Hela min kropp fick panik. Men sedan började han igen. Mitt hjärta bultade ett bra tag innan det lugnade ner sig.

Min fina, fina, underbara farfar. Vad jag är glad att 25% av mig kommer från dig. På onsdag åker jag till USA och är borta mer än en månad. Det är en lång tid för en begravning att dröja. Men jag tror inte han kommer vara kvar hos oss så länge till, även om han är en otrolig kämpe.