#8

 

Såhär såg det för övrigt ut där jag snowboardade för snart två veckor sedan. Det var kallt, prognosen sa -12, och all snö var fastfrusen vid träden. Därför är allting vitt, vitt, vitt.

På mellersta bilden ser ni tågstationen. Det är så den ser ut. Ingen perrong eller liknande, man bara hoppar av där tåget stannar och det finns bara ett spår. Jag gillar inte bilden av Tjeckien som gammalt öststatsland, för det är inte kommunistiskt och grått och fattigt här, saker har ändrats på tjugo år, men i vissa avseenden lever det faktiskt upp till “spartanskt, mindre utvecklat land”, om man nu räknar tågperronger som en del av ett utvecklat land. Fast på ett sätt gillar jag det. Handikappsanpassat är det inte på långa vägar, och till och med jag får anstränga mig lite för att klättra upp på de sjukt höga trappstegen till tågen, men jag gillar stilen när folk faktiskt tar hand om sig själva, och inte är beroende av bommar och skyltar och förbud för att överleva. Visst, det är farligt om man inte är uppmärksam, men samtidigt kan man inte förvänta sig att allting ska tas omhand om av andra, man får anstränga sig själv också. I Schweiz jobbade jag med människor från UK och vi hade många gäster därifrån, och det landet är ju helt gaaaalet styrt av regler. (Min uppfattning, rätta mig om jag har fel.) Det finns bestämmelser för minsta lilla och jag tror inte jag hade tyckt om att leva i ett sådant samhälle. Man måste sätta tilltro till mänskligheten, om du fördummar den blir den också dummare och tänker inte efter själv innan den handlar.
DSC07240

DSC07241

DSC07245

#7

Men tjena rumpan, läget?

Jorå, det har ju varit bättre. I måndags var jag tvungen att ligga i sängen större delen av dagen, hon kunde ju inte röra på sig utan att behöva använda mina muskler, så då fick jag minsann säga ifrån!

Jag hörde ryktesvägen att du inte ens lät henne vända på sig?

Det stämmer. Slänger hon ner mig på is i en snowboardbacke får hon stå sitt kast. Bestämde hon sig för att ligga på höger sida, ja men då får hon faktiskt ta och göra det hela natten.

Och hur känns det nu?

Jo, men igår kände jag mig okej nog för att låta henne gå till jobbet. Hon hade varit snäll och käkat små vita piller. Men hör här! Sen fick hon för sig att hon inte behövde ta någon på kvällen efter jobbet, och se DÅ får det räcka! Så jag sa till ordentligt i morse. Masade sig till jobbet gjorde hon ändå, men först efter att jag fått en frukostpilla. Hon ser ganska rolig ut när hon går, lite som en anka.

Hur ser framtidsplanerna ut?

Tja, jag känner nog inte för att släppa efter på ett par dagar till. Sitta upp kan hon ju, och gå, även om det är ankstil på det hela.

Ja, men tack då, mr rumpa. Krya på dig!

Man tackar!

#6

Men döööööö vad jag grät och hulkade och var glad för att jag var ensam hemma när jag såg sista delen av torka aldrig tårar utan handskar. Om ni inte har sett den beordrar jag er att befinna er framför en dator med internet och börja titta på första delen av tre här. Bögar, Stockholm under åttiotalet och AIDS – allt i en fruktansvärt bra produktion.

#5

Hade det däremot varit söndag:

Igår kväll drack vi vin med tjeckisk faster och hennes man, tittade på videoklipp ifrån en tid när en viss pojkvän var tonåring, drack lite mer vin och pratade tjeckiska med smått inslag av engelska. Jag kan erkänna att jag stod för den största delen av engelskan.

Söndag morgon åkte vi buss 40 minuter och hamnade bland berg. Snowboarden och jag gillade varandra, jag tänkte wohoooo jag vågar fan vad awesome det känns och sen kraschlandar jag och det gör så fy-i-helvetes-jävla-ont. Fortsätter ett tag till men ramlar igen under nästa åk och ligger och snyftar i backen och är så sjukt arg. Tar mig ner och väntar ut pojkvän som åkt i en brantare backe, tar över väskan och spenderar sista timmen med att dricka varm äpplemust och titta på folk i svarta backen.

Tar bussen tillbaka och leker med åttaårig tjej och tolvårig tjej och nivån på min tjeckiska och deras engelska är densamma, så vi tittar i pekböcker och lär varandra ord. Åker till Brno och är hemma efter midnatt och försöker hitta en bra position för min rumpa att sova på. Inte helt lätt.

#4

Hade jag skrivit blogginlägg i lördags hade jag berättat om tågavgång 06.55 från Brno mot Pohoří, tjeckiska farföräldrar, farfars mor och faster med övertrevlig familj. Tjeckisk mat, röstande i presidentval och tjeckiska. Jä-tte-my-cket-tje-ckiska.

#3

Klockan är strax före sex. Sådär! Äntligen! Arbetsdag avklarad. Inte drog jag iväg tidigt hemifrån i morse utan snoozade ett bra tag och började 9.30, det senaste vi får börja i vår flextid.

Går tjugominuterspromenaden hem, uppför trappor till fjärde våningen – det tar kortare tid än att åka hiss – och sätter nyckeln i dörren. Möts av en yrvaken Mr P som ojar sig över att han stängde av alarmet och inte har diskat eller lagat mat. Springer runt med energi och bli kallad duracell-kanin och you’re talking too fast!

När huvudet hänger med och hunnit vakna gillar den planen på att gå ut till någon bar och äta. Säger välj ett ställe du har velat visa mig! och vi går på restaurang som ligger bredvid en teater och äter asgoda revben och klyftpotatis och tjeckiskt bröd med kummin i (alltid kummin i tjeckiskt bröd!). Dricker vin och spelar kort (stress!) där vinnaren får välja vilken efterrätt vi ska ta. Fast jag förlorar och fuskar och bestämmer att vi beställer in både glassen och triple chocolate cheesecake, som senare visar sig att inte alls vara lika god och chokladig som den låter.

Och nej, smset jag fick på eftermiddagen var inte lugnande. Men man behöver inte bara gå ut för att fira, ibland är det minst lika bra att gå ut för att bli på bättre humör 🙂