Den lilla tjejen gick och blev kär, men även om hon upplevde det bästa lyckorusen någonsin tillsammans med den tjeckiska killen, kunde hon inte tänka sig att flytta till hans land utan att ha någon egen utmaning. Så mycket kände hon sig själv, att hon visste att det inte skulle bli någon lycka av att dra runt någonstans utan jobb och sysselsättning om dagarna, även om det sägs att ölen är billigare än mineralvatten i det där landet.
Vi hade mest skojat om det. Haha, vi kan flytta till Nya Zealand och klappa på får tillsammans. (nej, jag vågade inte. trodde inte på idén i verklighetens verklighet.) Haha, du kan flytta till Tjeckien. (haha, ja men jo, det hade jag ju aldrig fått för mig om det inte varit för dig!)
Närmade oss idén på ironi och skämt och inte allvars-nivå, och hamnade slutligen någonstans där det ändå blev halvverkligt. The man hittade en internetsida med internationella jobb där företag som söker olika språkkunskaper ute i världen söker efter människor med specifika språkkunskaper som vill ut i världen. Pratade på telefonintervju och sa “hej, jag kan svenska och engelska och vill flytta till Brno”. Okej, sa mannen och lovade att höra av sig om något kom upp. Haha, trodde jag, det här var ju kul, fast det är nog ingenting som leder till något. Tji fick jag, han hörde faktiskt av sig senare, men då hade jag redan fått mitt nuvarande jobb.
Mitt bland lägenhetssökande och arbetssökande i Lund och mail som skickades ut åt alla möjliga håll fick jag en idé och istället för att klicka “sök efter arbetsort” -> Skåne -> Lund drogs pilen till jobb ute i världen. Europa. Tjeckien.
Två jobb. Klick, på jobb nummer ett. Arbetsplats? Brno. Klick, jobb nummer två. Arbetsplats? Brno.
Annonserna var ganska oklara, jag förstod att det ena var administrationsarbete och det andra kundsupport. Tja, det låter inte alldeles för svårt. Visst är titlarna fruktansvärt långa men jag kan nog svänga till ett CV och personligt brev de läser med intresse. Översättning till engelska, skicka ansökan, och pling, svar fick jag. De var intresserade och undrade om jag hade möjlighet till en Skype-intervju. Ja men jo, det har jag, men jag befinner mig i Brno nästa vecka, ni vill inte träffas för en riktig intervju?
Ja. Svarade båda. Så jag traskade iväg till mina intervjuer när min tjeck var på seminarium. Träffade människor med fina kläder på den ena, och en man med fruktansvärd skotsk dialekt på den andra. Åkte hem till Sverige efter en vecka helt totalt jättefylld med kärlek, och var så lycklig. Åkte hem till mitt lilla rum i Lund jag hade lyckats få fram till mig själv, umgicks med föräldrar och kompisar och mig själv och lådor från vinds- och källarutrymmen. Berättade för människor vad jag kanske kanske skulle åka iväg på. Kände mig nästan skyldig när jag gjorde det, för jag vet att de förväntade sig att jag skulle vara hemma. Vet att jag förväntade mig själv att vara i Sverige.
Funderingar fram och tillbaka, går det att göra sig av med rummet, vill jag det här, kan jag lämna allt jag har i Sverige? Kan jag förlåta mig själv om jag inte tar den här chansen? Jag hade ett jobberbjudande att ta ställning till från kundsupporten, och en andra intervju från administrationen. Skypade med Tjeckien och log fånigt förälskad in i kameran, och såg en manlig spegelbild på skärmen.
Kom fram till ett beslut inombords att jag faktiskt aldrig skulle förlåta mig själv om jag inte gjorde det här. Allting låg så perfekt utradat för mig – jobb, kärlek, enkelt att hitta boende, och äventyr. Efter intervju nummer två med administrationen fick jag ett jobberbjudande från dem jag valde att tacka ja till.
GAAAAAAH, jag flyttar till ett nytt land IGEN! Lämnar Sverige IGEN!
Men samtidigt, jag kan inte förlåta mig själv om jag inte tar den här chansen. Sverige finns kvar, kompiskretsen förändras och krymper kanske lite men de viktigaste finns alltid där. Precis som jag alltid finns där för dem, även om de är på alla möjliga ställen och jag på helt andra.
Så jag berättade för världen, aka facebook, att jag flyttar. Heja heja många likes. Mina scoutvänner sa woho!! och någon skrev att det var många som var förvånade. Jag letade letade efter någon som kunde ta över mitt rum – svårt att hitta rum i Lund? Bullshit! I alla fall inte i slutet av november 2012.
Packa väskor, lägga tillbaka saker i källarutrymmen och byta ut kläder till sådana som jag glömt bort och fått återuppväckt kärlek för. Det är fortfarande det roligaste med att komma hem efter en längre period – efter Norge 2011, efter Schweiz 2011, semester från Schweiz våren 2012, efter Schweiz oktober 2012 – att packa upp gamla kläder och få en tredubbel garderob att använda.
Ha en Cazz sittandes i mitt rum och äta Gouda-ost när jag flyttstädade efter 17 dagars boende. Säga hejdå till Sverige. Sorgset hejdå.
Och sen var jag minsann i Brno, med en resväska och en gigantisk ryggsäck och en liten ryggsäck och en pojkvän som hämtar upp mig på busstationen och kyssssssssssssser och jag spenderar två dagar med att lulla runt i Brno när pojkvän jobbar innan vi flyttar in i vår lägenhet och jag börjar jobba.
The end. För den här delen.
These nights, and the days in between. 