uppdatering från tjeck-livet

Alltså, jag måste bara säga att jag är jävligt glad över att ha fina fina Cazz i Sverige som får ta emot mina fyllesms. Och de blir inte bättre när jag är utomlands, kanske bara lite färre eftersom jag faktiskt måste vara full på riktigt innan jag skickar iväg något.

Och med det ville jag säga? Tja, att jag skrattade i morse när jag läste våra sms från igår natt och kan informera alla om att jag inte har glassplitter i smalbenet som jag fick för mig under natten. Bara ett kommer-att-utvecklas-till-blåmärke-märke. Ramlade över ett bord (litet) och tror jag slog sönder något glas. Inte det smartaste. Och en flash av minnet när jag dansade på klubben och ramlade ner från en kant (inte hög, kanske 40 cm) och typ kraschade på en liten kort tjej som såg lite smått störd ut.

Alltså, hahah, inte störd som i störd. Utan störd som i disturbed. Men minuten efter fortsatte hon hångla med killen hon var med, så jag sabbade inte något ragg. Bra där!

Och vad är grejen med att ha börjat spy efter fyllor? Detta har endast skett tre gånger i mitt liv, varav två de senaste två gångerna jag varit full. Lella kroppen, sånt här ska du tåla!

Min rumskamrat (min lover, min bästa, den jag sagt miluji tě till) jobbar idag och sjuttonnolltvå tar vi tåget till mindre stad nära polska gränsen där hans föräldrar bor. Firar julafton med en fisk som heter karp och speciell potatissallad. Äter hemgjorda småkakor i massa olika former och smaker och väntar på Ježíšek (little Jesus) som lägger klapparna under granen och sedan pinglar i en liten klocka för att låta alla veta att det är fritt fram att gå in i vardagsrummet. Dock får Ježíšek alltid hjälp av mamman i huset, för annars kan det vara svårt att veta var alla paket ska ligga. Lite som när pappan går och köper tidningen efter Kalle Anka i Sverige.

tjugosjätte december är ganska snart och då kommer jag hem och det blir väldans trevligt och då ska jag träffa er alla och det kommer bli himla himla fint.

GOD JUL!

(det här är en adventsljusstake mr P gjort. vi rullade bivax-ljusen och torkade apelsinskivorna själva och sen satte han ihop det hela. micket vackert!)

3 vlastnorucni venecek

Advertisements

Billig salami, fan vad bra! Den ligger väl förpackad i tjock orange plast så jag kan inte se hur den ser ut, men det blir säkert bra.

Kommer hem, skär upp plasten, provsmakar och inser att det är någon slags wannabe-falukorv med salamismak.

as-äck-lig.

Menee, den var ju billig i alla fall.

Den lilla historien om hur jag egentligen hamnade i Tjeckien

Den lilla tjejen gick och blev kär, men även om hon upplevde det bästa lyckorusen någonsin tillsammans med den tjeckiska killen, kunde hon inte tänka sig att flytta till hans land utan att ha någon egen utmaning. Så mycket kände hon sig själv, att hon visste att det inte skulle bli någon lycka av att dra runt någonstans utan jobb och sysselsättning om dagarna, även om det sägs att ölen är billigare än mineralvatten i det där landet.

Vi hade mest skojat om det. Haha, vi kan flytta till Nya Zealand och klappa på får tillsammans. (nej, jag vågade inte. trodde inte på idén i verklighetens verklighet.) Haha, du kan flytta till Tjeckien. (haha, ja men jo, det hade jag ju aldrig fått för mig om det inte varit för dig!)

Närmade oss idén på ironi och skämt och inte allvars-nivå, och hamnade slutligen någonstans där det ändå blev halvverkligt. The man hittade en internetsida med internationella jobb där företag som söker olika språkkunskaper ute i världen söker efter människor med specifika språkkunskaper som vill ut i världen. Pratade på telefonintervju och sa “hej, jag kan svenska och engelska och vill flytta till Brno”. Okej, sa mannen och lovade att höra av sig om något kom upp. Haha, trodde jag, det här var ju kul, fast det är nog ingenting som leder till något. Tji fick jag, han hörde faktiskt av sig senare, men då hade jag redan fått mitt nuvarande jobb.

Mitt bland lägenhetssökande och arbetssökande i Lund och mail som skickades ut åt alla möjliga håll fick jag en idé och istället för att klicka “sök efter arbetsort” -> Skåne -> Lund drogs pilen till jobb ute i världen. Europa. Tjeckien.

Två jobb. Klick, på jobb nummer ett. Arbetsplats? Brno. Klick, jobb nummer två. Arbetsplats? Brno.

Annonserna var ganska oklara, jag förstod att det ena var administrationsarbete och det andra kundsupport. Tja, det låter inte alldeles för svårt. Visst är titlarna fruktansvärt långa men jag kan nog svänga till ett CV och personligt brev de läser med intresse. Översättning till engelska, skicka ansökan, och pling, svar fick jag. De var intresserade och undrade om jag hade möjlighet till en Skype-intervju. Ja men jo, det har jag, men jag befinner mig i Brno nästa vecka, ni vill inte träffas för en riktig intervju?

Ja. Svarade båda. Så jag traskade iväg till mina intervjuer när min tjeck var på seminarium. Träffade människor med fina kläder på den ena, och en man med fruktansvärd skotsk dialekt på den andra. Åkte hem till Sverige efter en vecka helt totalt jättefylld med kärlek, och var så lycklig. Åkte hem till mitt lilla rum i Lund jag hade lyckats få fram till mig själv, umgicks med föräldrar och kompisar och mig själv och lådor från vinds- och källarutrymmen. Berättade för människor vad jag kanske kanske skulle åka iväg på. Kände mig nästan skyldig när jag gjorde det, för jag vet att de förväntade sig att jag skulle vara hemma. Vet att jag förväntade mig själv att vara i Sverige.

Funderingar fram och tillbaka, går det att göra sig av med rummet, vill jag det här, kan jag lämna allt jag har i Sverige? Kan jag förlåta mig själv om jag inte tar den här chansen? Jag hade ett jobberbjudande att ta ställning till från kundsupporten, och en andra intervju från administrationen. Skypade med Tjeckien och log fånigt förälskad in i kameran, och såg en manlig spegelbild på skärmen.

Kom fram till ett beslut inombords att jag faktiskt aldrig skulle förlåta mig själv om jag inte gjorde det här. Allting låg så perfekt utradat för mig – jobb, kärlek, enkelt att hitta boende, och äventyr. Efter intervju nummer två med administrationen fick jag ett jobberbjudande från dem jag valde att tacka ja till.

GAAAAAAH, jag flyttar till ett nytt land IGEN! Lämnar Sverige IGEN!

Men samtidigt, jag kan inte förlåta mig själv om jag inte tar den här chansen. Sverige finns kvar, kompiskretsen förändras och krymper kanske lite men de viktigaste finns alltid där. Precis som jag alltid finns där för dem, även om de är på alla möjliga ställen och jag på helt andra.

Så jag berättade för världen, aka facebook, att jag flyttar. Heja heja många likes. Mina scoutvänner sa woho!! och någon skrev att det var många som var förvånade. Jag letade letade efter någon som kunde ta över mitt rum – svårt att hitta rum i Lund? Bullshit! I alla fall inte i slutet av november 2012.

Packa väskor, lägga tillbaka saker i källarutrymmen och byta ut kläder till sådana som jag glömt bort och fått återuppväckt kärlek för. Det är fortfarande det roligaste med att komma hem efter en längre period – efter Norge 2011, efter Schweiz 2011, semester från Schweiz våren 2012, efter Schweiz oktober 2012 – att packa upp gamla kläder och få en tredubbel garderob att använda.

Ha en Cazz sittandes i mitt rum och äta Gouda-ost när jag flyttstädade efter 17 dagars boende. Säga hejdå till Sverige. Sorgset hejdå.

Och sen var jag minsann i Brno, med en resväska och en gigantisk ryggsäck och en liten ryggsäck och en pojkvän som hämtar upp mig på busstationen och kyssssssssssssser och jag spenderar två dagar med att lulla runt i Brno när pojkvän jobbar innan vi flyttar in i vår lägenhet och jag börjar jobba.

The end. För den här delen.

Det är inte så att min vistelse i tjecklandet bara är dåligt, det är bara att det är så mycket enklare att skriva om känslor när humöret är i gungning.

Det var ju så att jag var på lite halvvisset humör i eftermiddags och när mr P satt och pluggade och jag åt choklad och pillade på datorn i sängen och blev mer och mer uttråkad så poppade det upp en bild på en kille som varit en mycket nära vän tidigare, sittandes vid ett köksbord med en massa halvfärdiga lussebullar framför sig som han bakat tillsammans med sin familj.

Då kan man ju fråga sig vad den naturliga reaktionen är. Kanske att stänga ner facebook, stirra in i väggen, ha en pojkvän som märker att något är fel och kommer och lägger sig bredvid en, frågar om han kan göra något och kramar hårt. Ja, men då börjar man ju GRÅTA. Helt fullt normalt.

Sen spelade vi kort, drack vin och skrattade en massa.

(jag ska börja skriva inlägg när jag är glad också. som i tisdags när jag var ute med mina arbetskamrater och drack drinkar och stötte på två svenska sportjournalister från tv4 som jag och den andra svenska killen på mitt jobb satt och snackade med hela kvällen. astrevliga!)

Jag har långa, halvskrivna, beskrivande inlägg på gång.

Men idag känner jag

JAG VILL OCKSÅ VARA I SVERIGE!!!!!!!!!!!!!!

Och har hemlängtan men inget hem att komma hem till eftersom min uppväxt inte finns kvar. Och vet att jag inte hade mått bättre även om jag var i Sverige.

Men ändå.

Vill. Inte.

Vill ha folk att hänga med på kvällarna, vill gå på nation i Lund, men det finns inte kvar som det fanns förra hösten heller.

Bajs bajs bajs bajs.

Jag har en biljett bokad som anländer i Sverige på förmiddagen den 26 dec. Åker igen den 1 jan.

Såatte… Vi ses!

Puss och kram och nu ska jag gå till jobbet i superdimma och snö och knappra på dator en hel dag och sen gå ut på stan och titta på utklädda ungdomar som ger kakor till barn när de sjungit en sång eller reciterat en dikt, som man gör den femte december här i tjecklandet. Sen gå hem och träffa mr P sent sent ikväll för han har skola. Sova. Och sen börjar det minsann om igen, fast utan utklädda St Mikolas (ja, det stavas med m här), djävular och änglar på stan.

GLAD NEJ DET ÄR JAG INTE KLAGA JÄTTEMYCKET OCH JAG VILL MEST BARA SKRIVA DET HÄR OCH HA LITE DAMP OCH SEN KÄNNS DET BÄTTRE JAG BRUKAR INTE KÄNNA SÅ HÄR SÅ NI BEHÖVER INTE BLI OROLIGA

ok?

skitdagar.