Day 29 – Your aspirations

Äventyr. Alltid dessa äventyr.

Det finns stunder där jag ligger och stirrar på datorn och undrar vilken hemsida jag ska besöka för att se om något nytt hänt de senaste fem minuterna. Det är stunder då jag funderar på vilken slags choklad jag ska trycka i mig härnäst, väl medveten om att illamåendet redan finns där efter att ha uttråkad-ätit mycket redan. Det är stunder då jag inte känner något hopp alls, bara en dålig känsla i magen som säger nej. jag gillar inte det här.

Det finns också stunder där jag studsar omkring för att glädjen fullkomligt uppfyller mig och jag vet inte var jag ska ta vägen. Galna flicka kan jag höra om mig. De stunderna uppkommer när jag har något att längta till, något där förväntningarna är höga som skyskrapor. Även om de bara är höga hus ibland finns det ändå något att lägga peppheten på. Det som får mig att må som sämst är när jag inte har några planer, inte något att se fram emot, utan bara ha ändlöst många timmar framför mig av… ingenting.

Bara att drömma om äventyr kan få mig att må bättre. Tidigare idag bläddrade jag bakåt i min dagbok till tiden precis innan jag åkte till Oslo. Fick tillbaka känslan av snartsnart på väg mot nytt och längtade efter att kunna uppleva den på riktigt. Kom på att det är längre tid kvar till Schweiz nu än vad det var när jag åkte till Oslo förra gången. Funderade åka igen? Svar nej. Har mer ansvar här hemma nu, saker jag inte bara vill lämna.

Inne på hemsida med annonser om olika gårdar över hela världen där man kan åka och volontärarbeta under kortare eller längre period. Äventyr efter Schweiz?

Pepphetsknarkare. Det tror jag att jag är. Frågan är då vad mina aspirations är. Vad jag strävar efter, vad jag längtar efter.

Jag strävar efter ett bra liv, ett liv där jag mår bra och är lycklig. För att kunna göra det behöver jag människor jag mår bra av, och något att peppa upp mig för. KISC är inte universallösningen, det kommer en tid efteråt också, men det känns som en bra start. Efter det hittar jag något annat att längta till.

one day, i’ll leave this town.

Day 27 – Your favorite place

Jag har en gul plupp bredvid mitt namn på veckoplanen. Det betyder catering. Det betyder längre lunchrast om vi inte har så mycket gäster. Den här dagen har vi inte mycket gäster.

Han har ledig dag. Som vanligt planerar han ändå att jobba några timmar, han gillar vad han håller på med. Stöter på honom när disken är diskad och köket är redo för lunchrast. Går bort till huset han bor i för att hämta lite saker jag lämnat kvar några dagar tidigare. Solsken, varmt och sommarkänslor. Lägger ut en filt på gräsmattan utanför huset. Prataprataprata vad är din livshistoria vad är min livshistoria? Besöka floden som rinner förbi några meter bort när solen blir för varm.

Vad händer om en vecka när jag är borta? Schhh. Inte tänka. Bara leva i vad som finns just nu.

Klockan blir fyra och jag borde vara i köket han borde vara på ett möte med operational director men vi är fortfarande på filten. Springa fortfort. Gladkänslor i magen.

Absoluta favoritplats? Det finns många platser jag tycker om. Dock är KISC en av de jag tycker bäst om.

Day 26 – Your fears

Bitterhet är min största rädsla.

Att jag någon gång i framtiden ser tillbaka på mitt liv och känner bitterhet för vad som hänt. Att känna att det inte var jag som styrde över händelserna, det var någon annan som gjorde mitt liv till det här, och jag tycker inte om det. Att känna att jag inte kan göra något åt min situation och inte längre ha någon positivitet kvar.

Jag tror inte detta kommer hända. Jag gör vad jag känner för och jag försöker skapa något bra av det jag har. Jag vet att jag kan, och jag har möjligheter till att skapa ett bra liv. Ändå finns det en gnagande känsla ibland. Var det inte mer än det här?

Day 25 – A first

A first day of work in Oslo.

Grata (bemanningsföretag) ringde mig i morse. Är du ledig idag? Ja. Dagis, 3-6-åringar? Tja, varför inte?

Låt mig sammanfatta dagen så här: Jag förstod inte vad de sa, och de förstod inte vad jag sa. Jämställt och bra.

Snälla kära café, ring och säg att ni vill ha mig snarast!

Day 24 – Something that makes you cry

AAAAAAARG TJEJ brukar gråta.

ledsen tjej också.

jag grät jättemycket en dag när jag hade vattenkoppor över hela mig, i ettan i gymnasiet, och trodde att jag skulle se ut som ett vårtsvin för resten av livet. gick ut på promenad och hulkade ett bra tag.

MEN DET GICK MINSANN ÖVER.

För nu är jag inte det minsta likt ett vårtsvin, höhö. Nu ska jag till KB.